Mulleskogen

Taken at Mulleskogen

Glad Påsk från en sjörövare

Lätt löpsteg

Veckans tema för Fotosöndag var sko. Ville visa skillnaden i vikt och storlek på de kayanosar jag sprang i förr, och de fivefingers jag springer i så gott som varje tur, sen september ifjol. Just det syns nog bäst i den här bilden, men nedanstående blev snyggare. Tycker jag.

(större @ flickr)

FiveFingers är då s k "barfotaskor" eller minimalistiska löpningsskor. Så tunna som möjligt, men ändå visst skydd mot underlaget. Kort sagt: jag är mycket nöjd med dem. Nu. Det tar dock ett tag att vänja sig.

Inför första löpturen hade jag en bild framför mig, hur jag skulle susa ljudlöst fram. Som en katt. En tiger. En ninja. Pytt. Tänk: kassaskåp med styltor på fjädrar som inte funkar. Alltså klumpigt som bara den. DUNS DUNS KLUMPEDUNS för varje steg.

Men det blev bättre.

Löpsteget ändrade sig. Jag blev smidigare. Fick bättre balans; till och med så jag tyckte mig märka av det i vardagen. Starkare fötter, helt enkelt.

Förstås tog jag i lite för hårt i början. (De sa ju man inte skulle. Börja försiktigt och bla bla bla. Så vad trodde de?) Borde kanske inte ha kört back-intervaller en månad in och så vidare --- men strunt samma, idag kan jag springa långt med dem utan känningar vare sig här eller där.

Och det går snabbt. Faktiskt en markant skillnad i hastighet, jämfört med tidigare. Kanske är det bara viktskillnaden (FiveFingersen väger hälften så mycket som Kayanosarna), men jag tror det även är skillnaden i dämpning -- och därmed det ytterligare annorlunda löpsteget -- som påverkat.

Skulle kunna fortsätta lovorda -- finns fler, positiva detaljer jag inte tagit upp --, men slutar här, för stunden åtminstone. Är ni nyfikna --- fråga. Och om du hellre fortsätter läsa själv, om minimalistiska löpningsskor/"barfota"skor, så kan du t ex börja med de här svenskspråkiga texterna här [1], [2]; and/or these in English [3], [4].

Bra träningsvecka.

Äntligen kommit igång så där ordentligt med träningen igen, efter diverse vinteråkommor. Ja, och så är både snö och (nästan all) sand borta, så det går såväl att springa med barnvagn som att cykla med "räserfräsern". Så det har jag gjort.

Lör 24/3	10,5km barnvagnslöpning i 4:36min/km
Sön 25/3	25km cykling i 30,82km/h; Kil => Karlstad
Mån 26/3	(inget)
Tis 27/3	10km intervaller (8x900 med 300m vila emellan); medeltempo 4:25min/km
Ons 27/3	22km cykling till jobbet i 30,01km/h
Ons 27/3	22,72km cykling från jobbet i 33,52km/h
Tor 28/3	15,67km barnvagnslöpning -- dagislämning -- i 4:52min/km
Fre 29/3	7,65km morgonlänk med sega ben i 4:49min/km

Det har framför allt gällt att hitta de där vardagsstunderna när det går att klämma in träning också. Som att cykla till jobbet (Kil).

Hör och häpna: sammantaget gick just det snabbare med cykel än med buss. Alltså om man räknar in att ta sig till och från buss o s v. Väckarklockan och ringa samma tid (5:00), då jag börjar 7. Med cykel var jag på plats 6:15. Gott om tid att duscha, äta morgonmål, och dricka kaffe sittandes i massagestolen. Hem (Kil => Karlstad) är det nerför stora delar av rutten, så den gick på 40 minuter, dörr till dörr!

I torsdags var det springande dagislämning. Lillebror sovande i vagnen; storasyster springandes bredvid. När hon inte ville springa så vilade hon en stund på ståbrädan -- någon minut senare var hon sugen att springa igen; så det gjorde hon. Och så vidare. Ellen väl lämnad, sprang jag och Elis ytterligare 15,67km Gubbholmen runt, runt (runt, runt.....).

Under gårdagens morgonrunda var benen faktiskt något sega.

Idag har jag inte tränat något särskilt.
---Imorgon är en annan femma. Bra vecka, hur som.

Fåglar i vinden

Det var bara några timmar från det att veckans Fotosöndagstema (vind) släpptes som bilderna var tagna. Ibland så.

Aldrig fotat riktigt såna här tidigare. Roligt. ---Och de är förresten tagna med ett fast 50mm objektiv. Valde den översta bilden till veckans bidrag, även om den nedanom inte heller är så pjåkig.

(Klicka på bilden för större @ flickr.)

Heja farfar!

Elis hejar på sin farfar, som stakar på i Vasaloppet. (Startnummer 3664.)

Nu är det vår igen, och nu är det vår igen...

Sju grader varmt; snödroppar och gråsuggor.

Börjar det vara dags att dra fram räcerfräsern igen, snart, tro? :D

Sjalbarn, pt. 2

Och så har du mig, förstås!

Ett ögonblick från magsjuka huset:

"Luta dig fram," sa Ellen. La dit dyna. Hämtade sitt lamm, sin nalle åt mig.

"Och så har du mig, förstås," avslutade hon.

Underbara unge!

Syskon.

De har det bra tillsammans, syskonen.

Lite vinterhimmel skadar aldrig!

Plötsligt bara satt han där.

Nästan lite konstig känsla. Redigerade bilder för kommande Fotosöndag inlämning på temat grön -- och så dök han bara upp där. Den här bilden. En av testbilderna.

(större @ flickr)

Vad som kändes så märkligt var att jag upplevde att det här är jag. Så ser jag ut. Det där är jag. Så sällan jag fastnar på en kamera utan en eller annan min -- ja ibland flera miner på en och samma gång.

Hej på er.

Jag vet, jag vet; ni har väntat på bild utav en annan, liten. Sorry. Den här typen får duga för det här inlägget.

Tre kilo underverk!

Tre kilo underverk kom till oss igår, kvart över nio.

Allt gick bra. Alla mår bra. 

Linda överöstes av beröm på förlossningen. Undrar minsann om de inte var lite imponerade, så där på riktigt. Tror jag det.

Klockan 16 var vi hemma igen. Till Ellens stora förtjusning.

Storasyster är stolt, så stolt. Och duktig, så duktig.

Jag vet. Låter The Ark besvara det.

Vad gäller namn får ni däremot helt enkelt vänta.

Här tas minsann julgransplundringen på allvar!

Inte den här gången heller!

Medan jag och Ellen byggde snögubben försökte Linda gömma sig. Precis som förra gången gick det inte så bra.

Välutrustad snögumma

Vi hade snö ett halvt dygn! Tjoho!

Det är nu en vecka sen, och dessvärre finns inget kvar. Men som tur var passade vi på att bygga en snögubbe snögumma, när snön väl var här!

En rätt välutrustad sådan. Medan jag höll på att fästa huvudet, så satte Ellen fast andra kroppsdelar. Stolt som en jag-vet-inte-vad sprang hon sen till mamman, högt och glädjefullt tjoande:

Jag har byggt en snippa! En snippa, mamma!

Den stiliga hatten är Lindas kreation.

Nytt år.

God Jul!

Frosten har kommit!

Veckans fotosondagstema är glitter. Och den här gången blev det ingenting överkonstruerat eller iscensatt -- det finns ju så mycket vackert glittrande där ute i frosten som äntligen kommit.

Närmare bestämt på Sandgrundsudden.

Och när man tittade lite närmare.

Krollilja

(Klicka på bilderna för större @ flickr.)

Ljushuvud

Veckans tema till Fotosöndag var ljussatt. Alltid varit något utav ett ljushuvud -- men det menar jag då i den ironiska betydelsen (som jag alltid tyckt ordet använts i); inte den andra möjliga användningen, som tydligen också finns. Nå, strunt samma. Oberoende hur man tolkar så blev bilden som följer.

Den består av tre olika bilder: bakgrund; lampa och "jag", som plåstrats ihop till det ovanstående. 

En av mina två trogna assistenter ställde upp som vanligt. (Ser ni magen? Inte långt kvar nu!)

(Klicka på bilderna för större @ flickr.)